I slutspelsbubblan

Match 3 står för dörren i den här semifinalserien. Hittills har vi hanterat matcherna på ett sätt som vi själva inte är riktigt nöjda med rent spelmässigt och ändå står vi på plus i statistiken, så här långt.

Kanske tynger kraven spelet. Eller är det förväntningarna på oss som gör att självbilden och självförtroendet sviktar? Framgång föder framgång föder: just förväntningar och krav. Efter att ha vunnit serien i överlägsen stil för andra året i rad är det mer regel än undantag att spelare och ledare konfronteras med kommentarer som syftar till att matcherna enkelt borde vinnas.

Det finns många floskler inom just idrotten men att motivation slår klass stämmer bra in på slutspelshandboll. Missförstå mig rätt nu. Jag tycker vi har en bra trupp och det är absolut inte så att jag tror att motivationen tryter. Snarare tvärtom. Att vi ibland vill så mycket att spelet låser sig och misstagen blir lite för många. När sen motståndarna kommer hit med känslan av allt att vinna kan det ibland gå snett. Inte så olikt vårt Champions League äventyr den gångna säsongen. Fast tvärtom…

Annars är vi fullt inne i slutspelbubblan. Ola analyserar matcher, målvakterna tittar på motståndarnas skyttar, taktiken ska gnuggas, kombinationer ska förfinas. Skäggen växer också och den stackare som tar till rakhyveln, kommer att åka på rejäla böter till lagkassan. (Vi ledare är undantagna och för egen del är väl det tur. Med stora kala fläckar på hals och kinder hade det sett tramsigt ut. Ola däremot…) Det är klart att vissa ser tramsiga ut ändå, med den skäggväxten de ligger inne med. Ingen nämnd, ingen glömd. De dagliga träningarna syftar egentligen bara till att hålla alla friska och fräscha och att gnugga detaljer inför kommande match. Kroppskontakten har blivit lite lidande och där måste vi alla ta lite större ansvar. Det vill till att det smäller lite hårdare i närkamperna även på träning för att behålla vanan till de tuffa bataljerna under matcherna. Då är det ganska befriande att se vårt nyförvärv till nästa säsong, Philip Henningsson, som hjälper till med tyngd, kraft och storlek på träningarna. Inga fingrar emellan där inte.

När inte spelet funkar under matcherna betyder inte det att vi inte försöker. Alla gör verkligen sitt yttersta för IFK Kristianstad och det gör även ni. Den 8:e spelaren kan inte nog prisas. Vad ni betyder för spelarna när ni drar igång med ramsor och rop har alla vid det här laget förstått. En energikick, adrenalinpåslag och lite extra kraft när matcherna står och väger är guld värt. Glöm aldrig det! Eller för att citera vår avgående förbundskapten i fotboll: "Tillsammans är vi starka, tillsammans är vi j-t starka!"

Nu kör vi!

/ Jesper Larsson