Nyfiken på - Mario Lipovac

Kriget i forna Jugoslavien förde familjen Lipovac till Sverige och Karlstad där Mario och hans kroatiska familj startade ett nytt liv. Från sin far – som faktiskt hade spelat fotboll på elitnivå – ärvde han bollkänslan och började spela fotboll precis som sin lillebror Robert. När Mario var runt 11 år gammal tyckte dock en kock på den restaurang hans mamma jobbade att han även borde prova på handboll vilket han gjorde och fastnade för.

Under fyra år spelade han i IF Hellton innan han som 15-åring flyttade till Göteborg där anrika Redbergslids IK blev ny klubbadress. Blott två år senare blev han A-lagsspelare och kom att representera RIK under nio säsonger innan de regerande mästarna IFK Kristianstad hörde av sig och ville värva honom. Klubbytet passade honom perfekt, han behövde nya utmaningar och ville utvecklas i rätt miljö för att kunna uppfylla sin stora dröm – den om att bli proffs ute i Europa.

Hur kändes det när IFK Kristianstad hörde av sig?
– Det var inget att tveka på, jag ville hit direkt. Sen blev det lite speciellt när Redbergslid och Kristianstad möttes i kvartsfinal men då var jag skadad och missade alla matcherna. Eftersom jag visste att jag skulle hit blev det lite dubbelt, å ena sidan ville jag att det skulle gå bra för mina lagkompisar i RIK och å andra sidan ville jag att IFK skulle vinna allt så att jag skulle få spela i Champions League (skrattar). Hade jag själv spelat hade det varit annorlunda, då hade jag inte tänkt på det och gjort allt för att RIK skulle vinna.

Hur gick dina tankar när det stod klart att du skulle spela här?

– Det första jag tänkte på var min skadade tumme, att den skulle vara hel. Jag tänkte även på att jag skulle komma hit i bra form, vilket ställde krav på mig själv att verkligen gymma och löpträna mycket, jag fick nämligen inte träna med Redbergslid när jag väl var skadefri. Jag tog därför kontakt med Jesper Larsson och fick ett träningsprogram som jag skulle följa och det gjorde jag.

Nu har du varit här i ungefär fem månader inklusive försäsong. Vad har du utvecklat under denna korta tid?

– Jag försökte ju verkligen komma hit väl förberedd men har ändå lyckats utveckla fysiken under denna tid, mycket tack vare vår fystränare Jonas Carlström som förtjänar allt beröm han kan få. Jag har blivit starkare i allt vi tränar på bara på denna korta tid och man undrar ju hur stark man kommer att vara om ett och ett halvt år om denna utveckling fortsätter (skrattar). – Jag har även blivit bättre i läget och det känns ju jättebra.
Du ville ju spela i Champions League sa du men hur var det att faktiskt göra det? – Häftigt! I början var man lite "starstrucked" och att möta exempelvis Vori – som varit min största idol sedan jag var liten – var sjukt men när vi väl spelade skällde jag på honom för att han filmade (skrattar). Man kommer snabbt in i det och inser att även de bästa är människor. Sen är det oerhört kul att få mäta sig med de bästa spelarna i världen och få en värdemätare på hur man står sig och vad man måste förbättra. Oerhört värdefullt!

Hur ser du på dina egna styrkor och svagheter som handbollsspelare?

– Svagheterna är nog relaterade till min storlek, jag är inte snabbast i laget precis och kan utveckla mitt fotarbete, bli rörligare. Det har jag hört av Magnus Wislander i hela mitt liv (skrattar).

– Styrkor vet jag inte… fånga bollen hade jag nog sagt innan men i år har jag av någon anledning tappat många bollar och jag vet inte varför. Försvarsspelet brukar också vara bra men har inte fungerat perfekt här än, kanske för att jag ännu inte vant mig vid vårt 6-0-försvar – i Redbergslid spelade vi nämligen bara 5-1 eller 3-2-1-försvar.

Hur är du som person utanför handbollen?
– Lugn, snäll och travintresserad.

Varifrån kommer detta travintresse? Det har ju bland annat gjort dig till skribent i Aftonbladet?

– Min pappa var väldigt intresserad av trav när jag växte upp och jag följde med honom till massa olika travbanor. Efterhand växte mitt intresse och när de andra i tonåren hade posters på rock-och filmstjärnor på sina väggar hemma hade jag posters på travhästar (skrattar).

– Intresset fortsatte växa och genom sociala medier blev jag värvad till ett mindre tipsbolag som "expert" och efter något år hörde Sportbladet av sig och på den vägen är det. Det håller jag på med fortfarande och är ett bra sätt för mig att koppla bort handbollen mellan träningar och matcher, säger Mario Lipovac och ser faktiskt väldigt lugn och harmonisk ut.

/ Björn Melin, Frilansskribent.

FEM FAVORITER
Mat: Jugoslavisk mat, det spelar ingen roll vad det är.
Dryck: Vatten.
Film: "Remember the Titans" och "Coach Carter" med Samuel L. Jackson
Fotbollslag: Barcelona.

Resmål: Kroatien (skrattar).

Förebild: Mario Kovacevic, en kille som också kom hit på 1990-talet och som alltid har varit som storebror för mig. Inom sporten är det Ivano Balić.

**FEM I LAGET

Tim Sörensen:** Lugn kille som blir oerhört glad när vi kommer "hem" till Danmark med spelarbussen.

Johannes Larsson: Tror att han är en travexpert men han kommer inte upp till min nivå (skrattar).
Philip Henningsson: Hans favoritspelare inom fotbollen är… Ragnar Klavan! Seriöst, vem är det? (skrattar).

Richard Hanisch: Min rumskamrat, oerhört lugn och snäll. Vi spelade ihop i RIK.
Nebosja Simic: Han älskar att kolla på spanska tv-serier, väldigt märkligt (skrattar).