Leo Larsson – den leende lagspelaren

När Leo Larsson kom till IFK Kristianstad inför säsongen 2014/15 var det som mer eller mindre uttalad andremålvakt bakom rutinerade Dan Beutler. Tillfälligheter gav honom emellertid chansen att verkligen visa upp sig, en chans han tog med råge den där bortamatchen mot Hamburg den 30 november 2014. Sedan dess har både han och laget vuxit och när vi idag summerar hans tid hittills i Kristianstad kan vi räkna in två seriesegrar, två SM-guld och nu en andra säsong i klubbhandbollens absoluta finrum, Champions League.

Du har varit här under klubbens främsta säsonger i modern tid. Hur har det påverkat klubben känner du som varit här dessa år? ­– IFK Kristianstad var väldigt välskött när jag kom hit men visst har alla erfarenheter även utvecklat såväl organisation som inställning och kompetens. Att vi spelar i Champions League ställer väldigt höga krav på arrangemang och att allt fungerar som EHF önskar, en inte helt enkel sak att lyckas med första gången men det gjorde man här och det ska alla som jobbar runt omkring oss ha en stor eloge för!

– På något sätt tar vi steg tillsammans – vi i laget och alla runt omkring – och växer som förening, och inte bara som lag eller spelare. Det är nog uppenbart för alla nya som kommer hit att det bara är guld som gäller, det sägs kanske inte rent ut utan är numera en mentalitet, en inställning som finns hos alla involverade i IFK Kristianstad. Det samspelet och den inställningen är nog viktig för att klubben ska kunna prestera på hög europeisk nivå över tid.
Vad har du själv utvecklat dessa år?
– Jag har onekligen ökat min professionalism inom idrotten. Jag kommer från Ystad med en viss filosofi till Kristianstad där framför allt Ola Lindgren har satt sin prägel på såväl träningsupplägg som inställning. Här handlar det om att vinna och man måste vara mentalt närvarande hela tiden för att kunna prestera på den nivå vi vill vara.

– Professionalismen handlar inte bara om det som sker i hallen och på handbollsplanen, det handlar också om att ta hand om sig mellan träningarna och matcherna på bästa sätt, att verkligen återhämta sig både fysiskt och inte minst mentalt.

Vad har du utvecklat i ditt spel då?
– Jämnheten får jag nog säga, inte minst att kunna prestera okej även över tid. Eftersom vi spelar både i Handbollsligan och i Champions League finns det inga perioder då vi bara möter enklare motstånd vilket gör att vi aldrig kan "tillåta" oss att gå ner i nivå, då straffas vi direkt. Jag tycker att min nivå har höjts, även om jag gör en "dålig" match så är nivån ändå okej och aldrig dålig.

Hur definierar du själv en "okej" insats? Räddningsprocent, när under matchen du räddar eller annat?
– Visst kan man titta på räddningsprocenten men det handlar även hur man hjälper laget. För mig finns det även mjuka värden som är viktiga, som att man pushar och stöttar varandra och bidrar till att LAGET fungerar. Det är lätt hänt att bara titta på individuella insatser men handboll är en lagidrott och alla spelarna i truppen är viktiga.

Det är intressant att du betonar laget med tanke på den spelaromsättning som sker inför varje säsong. Hur ser du på det i termer av utmaningar och möjligheter?
– Då får man återkomma till professionalismen, så fungerar det i de bästa klubbarna och är normaltillståndet i IFK Kristianstad numera. I Sverige är denna typ av "problem" inte så vanliga och även om det är en utmaning både spelmässigt och socialt med nya lagkamrater varje år ger det också fantastiska möjligheter att lära känna nya människor och nya kulturer vilket är oerhört utvecklande på ett personligt plan.

– Vi kommer från olika delar av Sverige och Norden, från Montenegro, Ryssland och Iran, vi har olika vanor och kommer från olika kulturer, men det är inget problem utan bara lärorikt och inspirerande!

Hur arbetar ni med lagbygget?

– Klubben gör vissa saker och vi spelare fixar andra saker. Under försäsongen händer mycket för att vi ska lära känna varandra, inte minst de träningsläger vi genomför utomlands bidrar till detta. Man tvingas lära känna varandra och det är något jag verkligen uppskattar.

– Vi själva gör också en hel del gemensamma saker, inte bara spelarna utan även fruar och flickvänner. Det kan vara allt från middagar till biokvällar men vi gör det tillsammans, det är viktigt.

Vad betyder det att få spela i Champions League?
– Det är enormt inspirerande att spela där. Inför senaste SM-finalen tänkte man givetvis på att vinna guldet men att en Champions League-plats låg i potten lockade nästan mer, guld hade vi ju redan vunnit en gång (skrattar). Nu har jag svårt att se en säsong utan Champions League, det är så kul och lärorikt även om det tär på krafterna – och då kommer vi tillbaka till LAGET och behovet av en bred trupp där alla fungerar på och utanför handbollsplanen.

– Ibland slår det mig hur sjukt och fantastisk det är att lilla jag och lilla Kristianstad möter de allra bästa spelarna och klubbarna i Europa, det gör mig faktiskt stolt. Att vi ska spela där även nästa säsong är en enorm drivkraft och vi kommer gör allt för att så ska ske, det lovar jag!

Fem i laget – Jerry Tollbring: Lagets gottegris
– Albin Lagergren: Lagets viktväktare
– Gunnar Stein Jonsson: Lagets frisörstammis
– Johannes Larsson: Lagets pratkvarn
– Stig Tore Moen Nilsen: Lagets "Paradise Hotel"-deltagare

Fem ögonblick (utan inbördes ordning) – Bortamatchen mot Hamburg, en match då jag tog chansen att visa vad jag verkligen kan.
– SM-finalen 2015 där jag blev inbytt och fick spela. Otrolig stämning och framför allt guld!
– Bortamatchen mot Barcelona i Champions League. Overkligt att få spela mot dem, i deras klassiska arena.
– Min första hemmamatch här. Känslan och ljudnivån när dörrarna öppnades inför inspringet var helt enorm.
– När vi stod på Stora Torg dagen efter SM-vinsten 2015, det var fans överallt och sådant man bara har sett på tv innan. Fantastiskt!