Cajsa stannar (och närmar sig comeback)!

Cajsa Mattisson är en spelare som är fostrad i Näsby och har tillhört IFK Kristianstads damverksamhet sedan starten 2016. Nu är hon aktuell med att vara den första som bestämmer sig för en fortsättning säsongen 2021/2022. Dessutom närmar sig comeback från en lång skadefrånvaro.

Först och främst, du har bestämt dig för att stanna kvar en säsong till i IFK. Var det ett enkelt beslut?
Ja, det var det. Det är klubben jag spelade för när jag skadade mig och jag har alltid tänkt att det ska vara klubben jag gör min comeback i.

I september 2019 skadade du ditt knä väldigt allvarligt. Vid den tidpunkten hade du precis provtränat med Lugi. Du hade dock bestämt dig för att stanna kvar i IFK och träna en dag i veckan med H65 Höör. Vad var det som gjorde att du tog det besutet att stanna kvar då och hur kändes det när du insåg hur länge du skulle bli borta från handbollen?
Jag valde väl att stanna för att jag inte kände mig redo. Handbollsmässigt var jag sugen på att ta steget, men det kom väldigt plötsligt och jag kände att jag ville växa lite mer och hitta min ”roll” som handbollsspelare. Jag kände att IFK var rätt plats för att göra det. Jag var lite sugen på att utmana mig själv men jag ville inte att beslutet skulle vara ett "kanske/kanske inte", när steget väl skulle ske ville jag att det skulle kännas som om jag hoppade på tåget utan någon någon tvekan. Nu i efterhand, efter min skada, är det klart gånger jag tänker ”tänk om”. Men i slutändan resonerar jag ändå aldrig annorlunda.
Känslan att höra att korsbandet var av kan nog bäst beskrivas som "tomt". Fallet kändes för långt från att få känna sig på topp till att femton dagar senare rasa till botten och inte få spela handboll alls. Det kändes tomt.

Hur har den här tiden ifrån handbollsplanen sett ut för dig och hur har det påverkat dig som människa?
Tiden ifrån handbollen har varit mycket upp och ner, mycket tvekan, men som tur är: mest beslutsamhet. Jag har tränat för att komma tillbaka till planen. Det fanns inget annat. I stunder där det känts som mina kämparanda har tagit slut har jag har fått stöd från föräldrar, lagkompisar, mina vänner som är i samma sits som jag, min sjukgymnast Sofie och från Mattias till att ta nya tag. Jag har börjat hata uttrycket "skynda långsamt", även fast det har varit en frekvent använd fras under den här tiden. Man vill tillbaka så snabbt som möjligt, men också så bra som möjligt. Det har varit svårt att låta det ta den tid som behövs.

Innan jul så gjorde du sluttester för knäet. Hur kändes det?
Ja, jag gjorde sluttester 17 december. Jag blev godkänd och det kändes bra. Det var en konstig känsla att äntligen vara ”klar”.

Det innebär att en comeback är väldigt nära. Hur ser du på din framtid som handbollsspelare?
Just nu, är allt jag kan tänka på att komma tillbaka till banan och få känna den känslan igen. Men jag har inte kämpat så här hårt så här länge för att inte ge handbollen ett riktigt försök.

Du är en av de spelarna som varit med hela vägen på damlagets resa. Hur har det varit och vad tror du om lagets framtid?
Resan jag fick göra med damlaget innan jag skadade mig var otroligt kul. Vi drog alla åt samma håll och vi ville alla på ett eller annat sätt visa vad vi gick för och vad vi kunde uppnå. Det är en fin känsla när alla drar åt ett håll tillsammans, och jag tror att om vi fortsätter göra det kommer vi kunna gå långt som lag.

Mattias Johansson:

Cajsa Mattisson har bestämt sig för att stanna. Vad har du att säga om det?
Jag är såklart oerhört nöjd och glad för det. Av många olika anledningar. Dels blir hon en ny dimension i vårt spel när hon gör comeback, men också för att hon är en förebild för många av de andra tjejerna i vår när det gäller att vara seriös och målmedveten med sin träning. Hon har bestämt sig för att göra det som krävs för att bli bra och av den anledningen är hon en perfekt spelare för vårt lag.

När tror du att hon kan göra comeback?
Tyvärr så ligger det utom både hennes och min makt. Det som avgör är såklart när och om matcherna drar igång igen under våren. Som läget är just nu så ser det väldigt mörkt ut, fokus behöver vara på att få den här pandemin under kontroll och då är jag inte säker på att massa handbollsspelare ska åka kors och tvärs över landet. När det gäller Cajsa så såg hon extremt bra ut när coronapausen startades i slutet av oktober, men det är svårt att komma tillbaka som handbollsspelare utan att få spela handboll. Hon kommer vara redo fysiskt och mentalt när det blir skarpt läge igen. Det har vi alla längtat efter.