Guldet är hemma

Femte och helt avgörande match om SM-guldet mot Sävehof.
Då klev IFK-spelarna fram och skrev det där sagoboksslutet framför 5 000 åskådare.
Och nu är guldet hemma igen, fem år sedan sist.

Den här matchserien har haft precis ALLT. Dubbla förlängningsdraman, vändningar och publikfester är bara några av rubrikerna som präglade snacket inför den femte och avgörande finalen hemma i Kristianstad Arena under måndagskvällen.

Men det var förstås ingen promenad i parken för IFK Kristianstads del. Sävehofs Oscar Sävinger storspelade återigen och IFK kunde tacka en storspelande Espen Christensen för att man hade med sig 12–12 inför den andra halvleken.

En halvlek som skulle bjuda på ett ryck av episka proportioner. Anförda av ett ramstarkt försvar (där den vikarierande vänstertrean, Emil Frend Öfors, stack ut) och en Anton Halén som utnyttjade precis alla lägen han fick, kunde IFK rycka åt sig en ledning. Men kvarten kvar att spela ledde IFK med fyra bollar och då hade hemmaspelarna ena handen på den där guldmedaljen. Men självklart skulle det svänga igen.

Sävehof-spelarna hittade nya luckor och hade möjlighet att kvittera med tio minuter kvar att spela. Men då klev försvaret och framför allt Espen Christensen fram och visade hur guld säkras.

Norrmannen, som gjorde sin sista i föreningen, fick en Lidnersk knäpp och räddade ALLT och det var inga dåliga räddningar. Om det inte var skott utifrån, var det rena kantlägen som den rutinerade burväktaren stod i vägen för. Att utespelarna sedan gjorde jobbet och prickade det tomma Sävehof-målet gjorde att IFK till sist kunde springa ifrån och vinna med 30–23.

En seger som alltså innebär att det där efterlängtade SM-guldet är hemma, 1845 dagar sedan det senaste guldet. En väntan som varit lång och som har inneburit höga berg och djupa dalar, men nu kan vi alla njuta av en sommar med guldglans.